Hur är en romantiker
•
Romantiken – känslornas estetik
Kring år inleds den kulturhistoriska epok som getts namnet Romantiken och innefattar filosofi, konst och litteratur. Den uppstod bland annat som en reaktion mot upplysningens fokus på förnuftet och betonade i stället känslan. På litteraturens och konstens område föddes en strävan bort från klassicismen – från antikens tidlösa ideal vändes blicken mot diktaren som subjekt och skapare av det unika.1
Äventyret sågs som lockande och en mer ädel livsväg än det bekväma. Det estetiska ställdes framför det nyttiga. Staden och särskilt industrialismen försmåddes och inom lyriken blev naturen upphöjd och betraktad som en själens spegel. I den mån romantiken omfattade politiken var den inriktning som föreskrevs progressiv.
Även om romantiken som epok brukar ges en början kring går det att tala om förstadier. Ett sådant är den tyska Sturm und Drang-rörelsen under talet med diktare som Johann Wolfgang von Goethe vars brevroman Den unge Werthers lidande återspeglar rörelsens betoning på känslans stormande hänförelse.
Sturm und Drang var i sin tur påverkad Jean-Jacques Rousseau. Rousseaus starka pläderingar för lidelsen samt hans upphöjande av natur
•
Romantik: 7 avsnitt om hur den formar vår moderna värld
Innehållsförteckning
Romantikens ursprung och filosofiska grunder
Romantik plats en konstnärlig, litterär samt intellektuell rörelse som uppstod i slutet av talet som enstaka reaktion mot den fabriksrelaterade revolutionen samt upplysningstidens betoning av förnuft och vetenskap. Denna rörelse försökte rangordna känslor, självständighet, och naturen, som utgör en vass kontrast mot det tidigare ideal.
Romantikens historiska sammanhang
Den romantiska rörelsen blomstrade främst inom Europa beneath en period av stora sociala samt politiska omvälvningar. Den franska revolutionen, vilket började , spelade ett betydande roll för för att forma den romantiska etosen. Denna period såg ett växande desillusion med traditionell samhällsstrukturer samt en betoning på personlig frihet samt uttryck. Den tidens tumultartade miljö ledde till ett ökad uppskattning för naturens sublima samt majestätiska aspekter, som sågs som både en tillflyktsort och ett inspirationskälla.
Viktiga filosofiska influenser vid romantiken
Romantiken plats djupt influerad av flera nyckelfilosofer likt försvarade värdet av känslor och intuition framför rationalism. Jean-Jacques Rousseau, till e
•
Romantiken
Romantiken var en mångskiftande idérörelse som uppstod vid slutet av talet till följd av förromantiken och nyklassicismen, och som varade till mitten av talet. Termen är mångtydig, nästan svepande, och det finns flera definitioner av den som står i konflikt, men det är allmänt accepterat att det uppstår en ny strömning där individens känslor fick större tyngd än förnuft, allmänna sanningar och sedan länge etablerade regler och normer.[1] Som epok är romantiken framför allt relevant inom konst-, vetenskaps-, litteraturhistoria och filosofihistoria.
Romantiken uppstod som reaktion mot den förnuftstro, materialism och mekaniska världsbild som rådde inom kulturen under upplysningen. Till skillnad från upplysningen, som betonade förnuftet, hävdade romantikerna att det var känslan som var kärnan i tillvaron.[2] Romantiken vände sig även mot klassicismens regler. Den återknöt till Platon och Plotinos, och vann anhängare bland mystiker och känslomänniskor. Studiet av själen och metafysiska spekulationer kombinerades med en ny syn på konstnären som ett skapande geni. Formerna, som varit strikt bundna och allmängiltiga, löstes upp och en större individualism tillä